För barnFör ledareOm ossKontaktPressStartsidan
 
 
 
 

Skriven av Fanny Lundström, 15 år

”Vad är det för fel på mig?” viskar jag lågt för mig själv där jag står framför spegeln, samtidigt hör jag en knackning på fönstret. 
    Någonting rör sig där utanför så jag går för att öppna det, trots att jag känner hur min kropp skakar till.   
    ”Äntligen! Jag har stått och knackat på ditt fönster i typ tjugo minuter. Vad är det du gör här inne Emily?” 
    Min syster, Erin, blänger surt på mig. 
    Det är ganska kyligt ute, hösten börjar närma sig och här står min sjuttonåriga syster och stinker alkohol, iklädd endast underkläder samt en filt om sig. 
    ”Förlåt Erin, men”, börjar jag, men hon avbryter mig irriterat. 
    ”Bara… berätta inte för mamma och pappa, okej?” 
    Jag nickar. 
    Hon kliver smidigt in genom fönstret, som alltid. Utan att säga någonting mer till varandra så smyger hon ut ur mitt rum och in till sitt eget, men hon stänger inte min dörr. 
    Jag suckar irriterat och stirrar på dörren efter jag stängt fönstret. Och bara sådär så stängs den plötsligt. Med stora ögon kollar jag på dörren. Vad hände precis? 
    Jag går tillbaka spegeln och möter mina egna blåa ögon. Det är inte så att jag är ful, men jag är inte heller vacker tycker jag. Jag har ganska normal hy, men det finns fett och slarviga ögonbryn och mina tänder är inte helt vita och inte helt raka. Men det duger. Någonting kittlas inombords och får mig le. Om bara någon timme är jag officiellt 15 år. 
 
Mitt namn är Emily och fram tills natten innan jag fyllde 15 har jag alltid känt mig annorlunda men aldrig vetat varför. Den natten började jag känna att det stämde, men inte hur jag skulle kunna hantera det eller vad det var. Jag kände bara att magin forsade igenom min kropp. Jag har alltid varit utanför, folk har aldrig riktigt tyckt om mig och ofta gått på mig om saker, men allt detta förändrades efter den natten. 
    Låt mig berätta om min födelsedag, den första dagen i mitt nya, annorlunda liv. 
 
Jag vaknar plötsligt och det finns ingen förklaring varför, men jag är klarvaken och känner energin i kroppen. Klockan är 04.23 på natten och jag måste upp om tre timmar, men jag kan inte somna om. 
    Minuter går och jag sätter mig framför spegeln igen.
    ”Vad är det som får mig må såhär? Magi finns ju inte”, försöker jag intala mig själv, men det kändes fel att säga det. 
    Jag suckar och ser på mig själv. Om jag ändå vore lite solbränd, haft brunt hår, gröna ögon, vitare och rakare tänder. Jag önskar jag såg bättre ut, jag önskar jag kunde på passa in och att David skulle se mig. Han med det vackra leendet. Den snyggaste killen av alla, David. Om han ändå vore min. Jag skulle kunna göra vad som helst för att få det så! 
    Jag bestämmer mig för att försöka somna om och så fort jag stängt ögonen utspelar sig en scen i mitt huvud. Hur alla slänger sig över mig, där jag är populär och är allting alla vill vara. 
 
”God morgon Emily och grattis på födelsedagen!” 
    Mamma ler glatt när hon ser mig komma ner för trappan. 
    ”Tack mamma!”
    Jag rusar förbi henne och ut till hallen. Jag orkar inte kolla i spegeln hur jag ser ut, ingen bryr sig ändå och jag ser säkert ut som alltid. 
    Jag drar på mig en läderjacka ovanpå mitt linne, hör Erin snubbla ner för trappan. När hon kommer ner och ser på mig ler hon för första gången på länge. 
    ”Emily! Du ser jättevacker ut.” 
    Jag ler mot henne, chockad över komplimangen.
    ”Tack så mycket.” 
    Hon smiter förbi och håller upp dörren åt mig. 
    ”Ha en bra dag nu, försök hålla andras tassar borta.”
    Hon blinkar till mig, vilket får mig skratta. Jag vet inte vad hon snackar om, men antar att hon driver med mig som vanligt. 
 
Efter att ha gått i en halvtimme och nått fram till skolan i världens blåst så ser jag skolans egen drottning, Josefin. I samma sekund som jag ser henne vrider hon sig åt mitt håll och märker mig. Hon viskar någonting till hennes vänner och alla blänger på mig. Jag skyndar mig in i skolan och tänker på deras störande sätt att glo på mig. 
    När dörren glider igen så hör jag en åskknall. Regnet börjar ösa ner utanför, vilket får mig frusta till av skratt då jag tänker på att de står kvar ute. 
    ”Men hallå snygging” 
    En arm slingrar sig runt min midja och får mig hoppa till. 
    ”Hej?” 
    Jag himlar med ögonen när jag ser att det är Davids närmaste kompis, Hampus. Han driver garanterat med mig. 
    ”Alltså Emily, du ser seriöst het ut idag. Vad har du gjort för någonting i helgen?” 
    Ännu en gång himlar jag med ögonen, men hans kommentar får mig ändå att le lite. 
    Jag skakar av hans arm och sneglar bort mot David, som blygt ser tillbaka. Han ler och jag känner direkt hur mitt hjärta slår fortare. 
    ”Men du Emily”, börjar Hampus. Han kommer inte långt då David plötsligt går fram till oss och drar undan honom från mig och ler. 
    ”Hej”, säger han. David Karlsson sa just någonting till mig! Jag besvarar hans leende. 
    ”Du är Emily eller hur?” 
    Jag nickar snabbt och harklar mig. 
    ”Japp, det är jag! Och du är David.” Hans leende blir lite större. 
    Han kollar på Hampus och nickar bortåt, vilket får honom att tassa iväg likt en liten hund. Jag känner nästan svetten rinna, han gör mig så nervös. Jag som inte ens kollade mig själv i spegeln, herre min gud, jag ser säkert hemsk ut. 
    ”U-ursäkta mig David, jag måste snabba mig. Lektionerna börjar snart och ja…”
    Han höjer handen för att tysta mig. 
    ”Vi ses senare Em.” 
    Flörtar han med mig? Jag känner hur det bubblar i magen, önskar jag kunde stanna och prata, men jag vet inte om det bara är ett stort skämt. Jag måste hitta en spegel. 
 
När jag kommer in till skoltoaletten och ser mig i spegeln backar jag hastigt undan. Det är jag, men så annorlunda. Håret är vågigt och ligger perfekt för att rama in mitt ansikte. Hyn är slät och ser lite mörkare ut, även håret har fått en nyans av brunt. Ögonen är blåa, men mörkare dem också. Jag ler prövande, vad har hänt med mig? 
    Du har fått som du ville, blivit vackrare och respekterad, hörs en röst i mitt huvud. Jag förstår inte. Jag ser verkligen annorlunda ut. Inte bara i ansiktet, utan hela min kropp känns annorlunda och bättre. 
    Jag inser att min lektion börjar om 3 minuter och tar mig ut från toaletten, men jag springer rakt in i Josefin. 
    ”Se dig för!” börjar hon, tills hon ser att det är jag. ”Oh, vad söt du är Emily.” 
    Hon ser minst lika förvånad ut som jag känner mig av hennes kommentar, hon skämtade inte. 
    ”T-tack Josefin…” 
    Jag försöker ta mig förbi henne men hon hindrar mig. 
    ”Du, vill du med och bowla ikväll? Det är jag och de andra och så Hampus och David såklart.” 
    Hon flinar mot mig. Nästan alla vet att jag har en grej för honom. Jag ler lite igen. 
    ”Gärna. Messa mig när alla ses.” 
    Hon får mitt nummer och vinkar som att säga att vi ses senare. 
    Snälla, låt mig slippa få skäll för jag är 4 minuter sen till lektionen, ber jag inombords. 
 
Jag öppnar försiktigt dörren och ser min lärare skälla ut Hampus för någonting. Han kollar på mig och nickar kort. Jag tror jag kom undan. 
    Jag söker efter David med ögonen och inser snart att han sitter på stolen bredvid min och vinkar till mig. 
    ”Hej igen, Em.” 
    ”Hej David, när bytte du plats?” 
    Han skrattar som svar och drar ut min stol för mig. 
    ”Varsågod, min dam.” 
    Jag skrattar. Vilken perfekt dag att fylla femton på. Jag undrar om han vet det. Var inte dum, tänker jag för mig själv, det är klart han inte vet. Han frågade om mitt namn i morse och nu? Han är som besatt. Inte för jag har någonting emot det. 
    ”Oh just det, grattis på födelsedagen!” Han lutar sig mot mig och kysser lätt min kind. Det där var lite för fort framåt, ändå kan jag inte sluta le mot honom. 
   Plötsligt träffar verkligheten mig som en blixt. Är detta vad jag vill? Bli älskad för jag plötsligt ser bra ut? 
 
Jag kollar rakt in i Davids vackra ögon. 
    ”Varför har du pratat med mig först idag?” frågar jag helt seriöst. Svara ärligt, tänker jag. 
    Hans pupiller växer och han mumlar lågt. 
    ”Över helgen har du bara blivit så vacker. Det är som magi. Och jag märkte dig bara, du utstrålar skönhet.” 
    Jag känner mig sårad, men ställer en smärtsammare fråga. 
    ”Vill du lära känna mig på riktigt?” 
    Han skrattar till. 
    ”Nej tack.” 
    Med det sagt så reser jag mig och springer ut ur klassrummet med tårarna som bränner och sticker i ögonen. Jag springer raka vägen hem, hela min kropp skriker. 
    ”Jag vill inte se ut såhär! Jag vill se ut som förut, jag vill vara mig själv och vara älskad för den personen!” 
Jag skriker ut orden i ren och skär smärta. Tårarna rinner ner och jag vill bara sova, vakna och tro att allt var en dröm. Jag tar mig upp och lägger mig rakt på sängen. 
    Timme för timme av tårar tar sig förbi, till sist somnar jag. 
 
”Du vill alltså inte se ut så här, utan återgå till hur du såg ut innan? Emily, du har krafterna av elementen. Din koppling med jord är starkast. Endast du själv kan ändra dig tillbaka, endast du kan få folk glömma det som hände idag. Lita på dig själv och dina krafter, lär dig kontrollera dem."
    Rösten hörs i mitt huvud igen. Jag är förvirrad, men tänker noga på det. Så bestämmer jag mig.
    ”Jag önskar allt kunde vara precis som innan”, säger jag. 

 
Plötsligt är jag framför min spegel igen och det är natten innan, just då när Erin knackar på fönstret. Jag flämtar till. Jag har krafter! 
    Jag tänker igen på rösten i mitt huvud som gav mig rådet att lära mig kontrollera elementen. Jag tänker öva. En dag ska jag hjälpa folk, men inte än och inte för min egen skull. Allt som behövs är lite tid och hopp. 
    ”Du kommer klara det Em, jag lovar.” 




Novellen "Annorlunda" vann Juniswebbens novelltävling 2016 och är skriven av Fanny, 15 år. 

 
 
   
  Junis är barnens organisation. Vi finns i hela landet och ger möjlighet till roliga och utvecklande fritidsaktiviteter där barnen själva får vara med och bestämma. Verksamheten sker i nykter miljö med engagerade och utbildade ledare.

Junis står på barnens sida. Vi arbetar för att skapa opinion och påverka beslutsfattare – både i Sverige och internationellt – för barns rätt att växa upp i en trygg och nykter miljö. All vår verksamhet vilar på grundsatserna demokrati, solidaritet och nykterhet.


Junis på Facebook  Junis på Twitter  Junis på Instagram 
  Om Junis
Att vara ledare
Junis rapport
Junis shop
Trycksaker
Lediga tjänster

Besöksadress:
Gammelgårdsvägen 38
Telefon: 08 – 672 60 70
Fax: 08 – 672 60 01
E-postadress: info@junis.org

Postadress:
IOGT-NTOs Juniorförbund
Box 12825
112 97 STOCKHOLM