För barnFör ledareOm ossKontaktPressStartsidan
 
 
 
En novell av Linn Heiel Ekeborg

 

Foto: pixhill.com


Agnes är hoppfull. I morgon är det dagen innan julafton och hon ska åka skidor med junisföreningen. Hon tittar för tredje gången till matsäcken som mamma omsorgsfullt packat ner i en kylväska och ställt i kylskåpet. Pannkakor med jordgubbssylt. Mamma har även lovat att göra varm choklad i en termos till Agnes imorgon bitti. 
– Ta inte ur alla saker så jag måste packa om, ropar mamma inifrån vardagsrummet när hon hör kylskåpsdörren slå igen.  
Agnes ställer tillbaka maten i kylen och sätter sig bredvid mamma i soffan. Hon har lite svårt att slappna av och tänker bara på utflykten. Först ska hela föreningen samlas utanför lokalen innan de åker buss tillsammans bort till skidbacken. När de åkt några timmar ska de sätta sig uppe på toppen och dricka varm choklad och äta pannkakor. Senare på dagen ska de ha fruktstund…
– Har du packat clementiner? frågar Agnes oroligt. 
Mamma skrattar och nickar och Agnes andas ut.
– Det är nog bäst att du går och lägger dig så blir det fortare morgon, säger mamma snällt, och Agnes tycker det är en bra idé, även om det kanske blir lite svårt att sova.

Nästa dag möter Agnes sin bästa kompis Saga utanför junislokalen tillsammans med alla andra. Ledarna Rasmus och Iris har fullt upp med att räkna in att alla har kommit.
– Hoppa in i bussen nu. Ju fortare det går desto längre tid får ni åka skidor, ropar Rasmus.
Alla skyndar sig och Agnes och Saga smiter in genom bakdörren så att de får en bra plats. När de kommer fram ser de att det är en perfekt dag för skidåkning. Det är varken för kallt eller för varmt och snön är som gjord för skidor. Innan de börjar åka håller Iris en snabb skidlektion så att alla får lära sig hur de bromsar i backen. 

Rasmus och Iris utropar en slalomtävling och nästan alla vill vara med. Agnes och Saga skyndar sig till liften för att få en bra placering i kön. Backen är inte så lång, men några slalomportar finns det att ta sig förbi. 
– Klara färdiga GÅ! ropar Rasmus nerifrån backen. 
En kille som heter Arvid åker först. Han är duktig och Agnes blir imponerad. Det är många som är bra, trots att vissa inte har åkt mycket skidor alls. Snart är det Agnes tur. Hon är ganska duktig på att åka så hon är inte särskilt nervös. Kanske kan hon hamna bland topp tre. Iris står uppe i backen och peppar alla och stämningen är hög. 
– Kom igen nu allesammans. När ni kommer ner får ni varm choklad, ropar hon till alla i kön. 
Alla blir ivriga och vill åka så fort som möjligt. Agnes är redo. Hon åker ner och klarar alla portar. Rasmus är uppspelt när hon kommer ner, vilket tyder på att hon nog fått en bra tid.
– Fantastiskt, Agnes. Bra jobbat.

Det går inte lika bra för Saga. Hon tappar balansen, trillar och tar sig inte igenom banan. Agnes peppar henne ändå, men Saga verkar lite ledsen. Det är tur att det finns varm choklad som alltid muntrar upp. 
De sitter i snön och dricker choklad medan de tittar på Rasmus som bygger upp ett litet gupp i backen. Han hoppar över och gör konster, och visar även några av Agnes kompisar. Själv tycker hon att det ser lite läskigt ut.
– Kom igen Agnes så hoppar vi också, ropar Saga och ställer ifrån sig chokladen. Det ser jättekul ut. 
Agnes skakar på huvudet. Hon reser sig upp, men undviker att se Saga i ögonen.
– Nej, jag åker hellre i den vanliga backen, säger hon och börjar åka mot knappliften.
Agnes ökar farten så att hon ska hinna åka upp med liften innan Saga hinner ikapp henne, men Saga är snabb. Hon petar på Agnes axel med sin ena stav.
– Vadå. Vågar du inte åka? frågar hon med elak röst.
– Jo då, men jag vill bara inte åka just nu, svarar Agnes och försöker låta bli att börja gråta.
– Det är bara ett litet gupp. Det är inte alls farligt. Du är så himla feg.
Agnes försöker att inte lyssna på Saga. Hon sätter sig snabbt på liften som tar henne upp för backen. Nu kommer tårarna.
– Fegis! ropar Saga efter henne.

När Agnes står på toppen ser hon Saga och de andra hoppa över guppet längre ner i backen. Hon vill inte åka ner och höra fler elaka kommentarer från Saga. Hon ser sig om. På andra sidan går en annan backe ner. Agnes ser inte var den slutar, men den ser inte så svår ut. Hon har åkt i brantare backar med pappa.
Det går fort, men det är härligt. Granar svischar förbi och Agnes låtsas att hon är skiddrottning. Alla granar är publik och nu är hon på väg ner i mål. Hon ligger flera sekunder före sina motståndare. Nu är det nära. Tre, två ett och där är hon i mål. 

Agnes skrattar åt sig själv när hon kommit ner. Nu skulle Saga sett henne. Agnes är stolt över sig själv och är precis på väg till liften för att ta sig upp igen då hon märker att det inte finns någon. Luften verkar kallare nu och Agnes känner sig rädd. Var hon än tittar ser hon bara granar överallt. Hon tar av sig skidorna och börjar gå åt det håll som hon känner på sig är rätt.
Ju längre in i skogen Agnes kommer desto räddare blir hon. Hon tänker på sina föräldrar. De brukar ofta vara ute i skogen med henne, men då känns skogen ofta snäll och ljus. Nu känns den mörk och hemsk. 

När Agnes gått runt i skogen i 20 minuter blir hon trött och hon inser att hon är vilse. Vad händer nu? Tänk om hon måste sova här inatt, och imorgon är det julafton. Får mamma och pappa fira jul utan Agnes? Alla hennes julklappar eldas kanske upp. Hon känner hur tårarna börjar komma och bestämmer sig för att stanna på ett ställe så att de andra fortare ska hitta henne. Magen kurrar efter mat och hon och längtar efter mamma och pappa. Hon kramar om ett träd för att känna sig mindre ensam. Det prasslar till i buskarna. Agnes skriker till. Är det en varg? Hon kryper in under en gran och försöker gömma sig medhjälp av en gren. Då springer en liten räv förbi och Agnes andas ut.

Plötsligt hör hon någon som ropar. Hon försöker höra vilket håll det kommer ifrån.
– Hallå? Agnes är du där?
Det är Saga som ropar. Agnes börjar nästan gråta av glädje och ropar tillbaka. De kramas länge länge. 
– Förlåt att jag var så dum förut, säger Saga.
– Det är okej.
– Precis när du åkt iväg så ramlade Rasmus och stukade foten. Det var lite läskigt. Jag vågade inte åka mer då, så då letade jag efter dig, säger Saga.
De kramas igen. Nu är allt förlåtet, men var är alla andra? De borde komma snart. Men det känns inte lika ensamt och läskigt att vara vilse nu när Saga är med.
– Vi måste hänga upp en tröja i trädet så att de lättare kan hitta oss, säger Saga.
Hon tar av sig en av sina tröjor och kastar upp på en gren. Sedan sätter de sig under en gran och pratar. Saga har med sig sin matsäck som de delar på. De sjunger en sång tillsammans, högt och skrikigt i hopp om att någon ska höra dem. Plötsligt prasslar det till i en buske. Saga blir rädd.
– Vad var det? frågar hon oroligt.
– Det är bara en räv, så det är inget farligt, svarar Agnes lugnande och tänker på den lilla räven som skrämde henne tidigare.
Ljudet blir starkare och starkare och Saga hoppar upp på benen och tittar fram genom grenarna på granen. Då ser hon vad det är, och det är ingen räv.
– EN ÄLG, väser hon. Det är en älg!

Innan Agnes hinner reagera har Saga sprungit iväg. Agnes tittar genom grenarna och ser den enorma älgen stå några meter bort. Den tittar bort mot trädet som Saga sprang och gömde sig bakom. Verkligen osmart att springa ut från den trygga granen och gömma sig bakom ett litet kalt lövträd, tänker Agnes. Hon försöker vara så tyst det bara går så att älgen inte ska upptäcka henne. Då börjar älgen gå mot Sagas träd. Den gör några konstiga ljud och Agnes blir jätterädd. Vad ska hon göra? Hon hittar en gren på marken och smyger ut från granen. När hon står några meter från älgen lyfter hon upp grenen över huvudet och skriker allt vad hon kan för att skrämma bort den.
– Ge dig av! Försvinn!
Älgen backar lite grann men fortsätter ge ifrån sig läskiga ljud. Agnes viftar aggressivt med den stora grenen för att få älgen att springa iväg och till slut gör den det. Agnes pustar ut och Saga kommer fram bakom trädet och kramar om henne.
– Förlåt för att jag sa att du var feg idag. Du är den modigaste jag känner. Skrämma bort en stor älg!
Agnes blir varm i kroppen. Hon är nog ganska modig, även om det var jätteläskigt att stå framför den stora älgen. Plötsligt hör Agnes hur det prasslar till igen, men den här gången mycket längre bort. Har älgen kommit tillbaka?

– Agnes! ropar en röst på långt håll.
Agnes känner igen rösten. Det är Iris. Hon och Saga börjar springa mot ropen. Nu ser de Iris komma med andra vuxna. Och mamma och pappa är med. Agnes springer fram och kramar om dem.
– Vart har ni varit? utropar Iris. Vi har varit jätteoroliga. Och vi hörde ditt skrik, Agnes. Är du okej?
Agnes nickar medan hon fortfarande kramar om pappa. Saga börjar berätta om hur hon hittade Agnes och om älgen. 
– Vad modig du är, Agnes, säger Iris. Men ni får lova att aldrig åka iväg sådär igen.
Saga lovar i Agnes ställe, men Agnes är helt inne i andra tankar. Hon tänker på älgen. Undrar hon den har det nu? Den kanske blev lika rädd för Agnes som Agnes blev för den. Stackars älgen. Hoppas den hittade något annat att äta istället för Saga. Något vegetariskt, alltså. 
Precis när de ska gå tillbaka ser Agnes att mamma håller hennes matsäcksryggsäck. Agnes tar fram sina pannkakor som inte blev uppätna idag och lägger några i snön bredvid granen.

– Till älgen, förklarar hon. Den är nog hungrig.

 (Illustration: Per-Åke Forsgren)

 
 
   
  Junis är barnens organisation. Vi finns i hela landet och ger möjlighet till roliga och utvecklande fritidsaktiviteter där barnen själva får vara med och bestämma. Verksamheten sker i nykter miljö med engagerade och utbildade ledare.

Junis står på barnens sida. Vi arbetar för att skapa opinion och påverka beslutsfattare – både i Sverige och internationellt – för barns rätt att växa upp i en trygg och nykter miljö. All vår verksamhet vilar på grundsatserna demokrati, solidaritet och nykterhet.


Junis på Facebook  Junis på Twitter  Junis på Instagram 
  Om Junis
Att vara ledare
Junis rapport
Junis shop
Trycksaker
Lediga tjänster

Besöksadress:
Gammelgårdsvägen 38
Telefon: 08 – 672 60 70
Fax: 08 – 672 60 01
E-postadress: info@junis.org

Postadress:
IOGT-NTOs Juniorförbund
Box 12825
112 97 STOCKHOLM